Karin Eriksson: Vem vill inte bara hitta, eh, 11780 röster?

Posted on

Biljetterna till musikalen Hamilton är bokade och hela familjen vet vad som ska ske en halvtimme in i andra akten. Jag kommer att luta mig fram och viska att ”den där sången hade man nästan inte kunnat skriva i dag”. Det säger jag alltid när jag lyssnar på ”One Last Time”. Det är sången där USA:s förste president George Washington väljer att frivilligt lämna makten. Han ska lära amerikanerna att ta farväl.

Musikalen hade premiär före presidentvalet 2016. Efter presidentvalet 2020 blir texten övertydlig, som om någon vill skriva mig på näsan om de problem som fortfarande genomsyrar det politiska samtalet i USA.

På ett kampanjmöte i Pennsylvania i början av september står kongressledamoten Marjorie Taylor Greene utan skam i kroppen och påstår att Trump vann. Enligt opinionsmätningarna tror omkring 70 procent av republikanerna att det som hon säger är sant.

Jag har träffat åtskilliga av dem – hemmafruarna i Phoenix och industriarbetarna i Pittsburgh som är övertygade om att Joe Biden och Demokraterna fifflade för att erövra Vita huset. Samtalen med valförnekare ger ofta fler frågor än svar, men jag har lärt mig att många fäster orimlig vikt vid de första timmarna av rösträkningen på valnatten. De hävdar att det var statistiskt omöjligt för Donald Trump att tappa greppet i delstat si eller distrikt så.

LÄSA  Insändare. ”Stockholmare ska inte gnälla om dyr kollektivtrafik”

Korrekt är att segermarginalen blev mindre än en procentenhet i flera vågmästarstater. I Marjorie Taylor Greenes hemstat Georgia gjorde Trumpkampanjen allt för att ändra siffrorna.

”Jag vill bara hitta, eh, 11780 röster” löd budskapet från Donald Trump i ett telefonsamtal med den valansvariga delstatssekreteraren Brad Raffensperger.

Republikanen Raffensperger hade mod att stå emot, många av hans partikamrater har det inte. Efter mellanårsvalet i november kan fler lögnare ta plats i både kongressen och delstaterna som hanterar valmaskineriet.

Därför är det kanske inte så konstigt att jag hajar till när jag läser prognoserna om att det svenska valet blir en rysare.

Mycket skiljer länderna åt. I USA finns en stark föreställning – eller snarare myt – om att högre valdeltagande skulle gynna Demokraterna. Sörjan av fuskanklagelser efter valet 2020 innehöll åtskilliga falska påståenden om hur Bidenkampanjen lyckats tillföra extra röster på olika sätt.

Lärdomen från USA är att det är oerhört enkelt för en konspirationsteori att få fäste

I Sverige har Sverigedemokraterna tvärtom bidragit till ett högre valdeltagande. När partisekreteraren Richard Jomshof spekulerar om valsabotage på sajten Samnytt kretsar hans farhågor alltså runt att ohederliga valarbetare skulle gömma Sverigedemokraternas valsedlar och förhindra att folk röstar på partiet.

LÄSA  Efter schackskandalen – så här går det till när spelare fuskar

Men valresultatet kan ju inte bara bli ovanligt jämnt utan också ovanligt tydligt i Sverige 2022. För fyra år sedan undrade vi hur man skulle veta vem som vann valet, eftersom beskeden i regeringsfrågan var så motstridiga. Den här gången kan en statsministerkandidat – för första gången sedan Sverigedemokraternas intåg i riksdagen – faktiskt säkra en majoritet för sitt regeringsunderlag.

Då riktar jag blicken mot förloraren. För det är klart att det är frestande att efterlysa, eh, 11780 röster, eller vad som nu krävs för att vinna. Men lärdomen från USA är att det är oerhört enkelt för en konspirationsteori att få fäste och oerhört svårt att avliva den.

Den som vågar erkänna sig besegrad säkrar segern för demokratin.

Läs mer av Karin Eriksson här.

Originalartikel: Klicka här

Leave a Reply

Your email address will not be published.